Idag var Anton och jag till minneslunden och tände ett ljus för mamma   Saknar dig så!!

Tror att Anton har lite svårt att förstå att hon ligger där men pratar glatt med henne när vi tände ljuset och vinkande upp i himlen. Älskade lilla unge   

Passade även på att hälsa på pappa och plockade hem en stooor servis från min mormor, säkert 50 olika delar. Vita med lila små blommor (Gustavsberg) Det var min mormors bröllopsservis så det känns lite speciellt att använda den.

Imorgon hoppas vi på fint väder så att vi kan bada    och träna lite     o fortsätta att njuta av semestern   

Sova lite nu tror jag!

Då blir det en liten tripp till övik i morgon för att prata intranät, och ska samtidigt passa på att luncha med in goa kusin och hennes små prinsar. Det var alldeles förlänge sedan vi sågs tyvärrr men så blir det väl när man har familj och fullt upp hela tiden.  Men kul ska det bli!

Gabriel blir mer och mer nyfiken på sin omgivning och har klättermaraton här varje dag med oss i hasorna som konstant säger NEJ NEJ o åter NEJ. Pust undra när han ska lugna ner sig! Tror att han har börjat säga lite mer ord nu också, som ex tröja där och lampa där....Vi hoppas alla på att han börjar prata snart i alla fall och inte använder sitt gnällspråk ;)

Anton bara växer och växer på längden och tvären och äter ibland som en vuxen ;) och samtidigt svälter andra dagar men det är väl som det ska antar jag. Det senaste är varför då.....om ALLTING. Ta på sig kläder, varför då.....

Pust, då var det G som var igång igen då och kl är bara 22.

Nu är det bara en vecka till vår lilla skrutt börjar dagis, Men oj vad han kommer tycka att det är roligt :) Varje dag vid lämning och hämtning är han så otroligt arg för att tvingas gå hem. Trots att vi gör en hel del på dagarna så är det mkt roligare att vara på dagis och leka med alla barn. Så vi får väl se nästa vecka hur det kommer att gå att lämna honom. Det är så lätt att vara kaxig så här innan men när man väl ska lämna honom på riktigt kommer det att göra ont i mitt hjärta. 

Tiden har gått så fort....

Det har väl bara gått någon månad mellan denna bild..

och denna...eller...hjälp. Stanna tiden någon.

Anton växer också så det knakar. Hänger inte alls med här känner jag. Under året sen G kom till oss så har A blivit väldigt stor utan att någon av oss riktigt lagt märke tlil det. Nu är det mycket "varför då" om allt...heheh det kommer så mycket roliga kommentarer.

Vår sötkille :)

Den 8 juli firande vi vår 1 åring med paket, tårta och kalas. Födelsedaxbarnet gillade verkligen både paket och tårta men mest spännande var nog pappret :) Här kommer lite bilder på hans stora dag.

Mys med både farmor, farfar och farbror Magnus.

Vi kalasade i dagarna tre varav två av dem var barnkalas.

Tack för alla fina presenter och uppvakning av vår lilla prins.

På ett år har det hänt mycket känns det som. Lillprinsen kan nu

resa sig på på ALLT

äta det allra mesta som vi äter

vill äta själv hela tiden

först när vi ska gå ut och går till skohyllan

säger titta och adä....tror det betyder vad är det där...

väldigt mammig och pappig just nu

Vår lilleplutt har plötsligt blivit stor pojke och fyllt 9 månader vilket han firade med att äta en macka med smör för första gången utan att kräkas ;)  Bättre sent än aldrig. 

Lite milstolpar

Jätteduktig med pincettgrepp 

Älskar majskrokar och mackor

Kan stå själv vid saker

Hoppar framåt på rumpan

Sover tyvärr sisodär på nätterna och vill äta 1-2 ggr ;) 

Det bästa som finns just nu är att leka och busa med storebrorsan och helst förstöra alla hans leksaker ;)

Igår på påskafton kom Anton stora idoler, farmor och farfar och med sig hade de ett STORT påskägg. Mycket godis blev det!

Lite lyxigt är det att få sova hela natten till 5, kliva upp m <3  och äta frukost och sen slösurfa lite medans storpojken kollar på bolibompa och lilla sover :) helt OK start på dagen. Anton är fortfarande hostig så det blir att kurera hemma så vi kan ladda för dagis i morgon. Ska passa på att påskstäda lite inför helgen och kankse slänga in ett styrkepass :)

Oj vad tiden går fort igen. Anton blev 3,3 i går och Gabriel 9 mån på söndag....hjälp stoppa tiden. G utvecklas så fort och vill göra så mycket att jag glömt bort hur liten han var för ett tag sedan. Han har blivit en riktig hejare på att hoppa fram på rumpan och skippar att krypa tydligen ;), drar i allt som finns i hans väg så nu blir det till att barnsäkra igen. Sen tror jag han försöker säga mamma och pappa, hur gulligt som helst. 

Idag blir det tyvärr ingen löpning men dock ett steppass :) Måste träna en massa nu inför vårruset och icaloppet.

Nu är vi lagomt less på denna eviga hosta som G har haft till o från sen i okt-nov. Speciellt på natten sätter det igång vilket gör att han inte kan sova ostört, vaknar flera gånger o kan inte somna om utan välling :/ Resultatet blir att han äter mindre på dagen o blir hungrig på natten.....hur ska vi få honom att sluta äta på natten. Tips mottages gärna :)

det  känns som vi har testat allt. Napp tar han inte, 5 mmm metoden vill jag inte köra, gå in o försöka lugna, sjunga, stryka mm gör honom helt vansinnig istället...han kan verkligen hålla på hur länge som helst, tills han får välling då går det bra att somna om. Inte alltid men ofta. Vad ska vi hitta på??

Själv har jag kommit igång med löpträning så jag är redo för vårruset och ica loppet här på alnön, det ska bli så roligt :)

Det roligaste A fick göra idag var att åka buss och köpa en 1 års present till Malte, som har kalas på sön. Att det ska vara så roligt att åka buss. Sen har jag funderat över en sak. När man är gravid verkar ens mage vara allmän egendom. Nära o kära får ju absolut känna och så men inte vilt främmande männikor. Nu verkar det vara samma sak när man har småbarn. Helt plötsligt så får alla världens tanter och farbröder för sig att klämma och peta och prata bebisspråk med ens barn. Vad ska man göra...aningens svårt att säga åt dem attt sluta. Idag har stan kryllat av kärvänliga främlingar... 

Ja då har vi påbörjat den första barnsjukdomen vattkoppor. Tajmat o bra till dopet o allt. A får vara hemma med någon så kör vi dop i alla fall. En så länge är det bara ett tiotal prickar men det lär bli fler, tack o lov är humöret på topp i alla fall :) Närmaste veckan blir att ta hand om sjuka prinsen och förhoppningsvis lägga in lite träningspass.